Ur soffan, in i verkligheten och vidare

Annons

Nej jag har inte gått under jorden

Hej!

Jag har haft en lite sämre vecka denna vecka. Jag vet egentligen inte vad problemet är. Allting började med att jag skulle gå ut och gå promenad, som jag har gjort till en vana. Tyvärr halkade jag, ja en såndär riktig vurpa, som man i princip bara ser på film. När benen liksom far upp och man hamnar helt vågrätt med hela kroppen. Tack gode jag vet inte vem, att jag inte slog i bakhuvudet och tuppade av. Det tog en stund för mig att komma upp. Så där satt jag, mitt i snöslasket, med min telefon sönderslagen under mig. Och i och med vurpan blev jag så himla ledsen. Jag vet egentligen inte varför, men jag grinade hela vägen på min lilla runda. Och när jag kom hem. Och halva kvällen. Jag hade förvisso väldigt ont, och känner av det fortfarande. Men det var ju inte därför jag grät.

Ibland känner jag att jag inte räcker till. Eller ibland? Jag känner det väldigt ofta. Jag vill ge så mycket av mig själv, till alla mina nära och kära, men jag känner att jag inte kan. För då finns ingen energi kvar till mig själv. Och när jag hamnar i dessa dippar, då orkar jag ingenting. Jag orkar inte svara, jag orkar inte skratta, jag orkar inte sminka mig, jag orkar inte städa, eller laga mat, eller vara vaken, eller sova, eller någonting. Allting känns bara skit. Rent ut sagt.

Så nej, jag har inte dött, eller gått under jorden. Jag finns här. Men jag orkar bara inte.
Jag bytte ju jobb strax innan semestern, som jag hade sett fram emot. Och jag tänkte ta semester i höstas…Och vid jul… och i början på de nya året. Men jag har inte kommit dit än. För det känns så förbannat onödigt att ta massa semester, om man ändå inte ska göra något. Och vem kan ta semester lite hipp som happ i början av året? Min sambo kanske hade kunnat, om han inte fått en ny tjänst…

Jag hoppas att jag och min syster kommer iväg till Teneriffa som vi pratat om..
Jag hoppas att barnen får ledigt ifrån skolan (i samband med sportlovet) så att vi kan åka.

Jag känner mig trött, slut och utan gnista. Men imorgon är det ny vecka och nya tag. Jag har redan packat träningsväskan, för då tänkte jag simma. Jag måste, för annars händer det inget på vågen. Man kan inte bara släppa allt för att det är lite motgångar. Men man kan sänka prestationen på sig, så att man orkar. Det viktiga för mig är att jag inte faller tillbaka på ”cola är okej, bara idag…och idag….och idag….och idag…” ja, ni fattar…

Dit har jag inte kommit än.. Jag har varit duktig ändå. Fast jag inte tränat så mycket.. Men jag har prioriterat att kunna gå.. he he…

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Ibland spelar det ingen roll

HUR jäkla mycket man försöker. Det går ändå åt helvete… Jag har inte gått ner. Inte upp men inte ner. I vikt alltså. Men i midjan har det minskat 4 cm, så jag är nöjd ändå.

Skulle ut på promenad idag. Jag ramlade och slog sönder både hela mig själv och min telefon. Fy fan!
Vi hörs imorgon….

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Jahapp

Jag är skitsugen på precis allt. Allt allt allt. Och det blir väl så när man ”tillåter” sig själv att fuska. Eller så är det bara en sån dag idag. Jag var ute igår med en del av tjejerna. Och det är ju så att alkohol föder ett inte så bra matintag. Man är sugen på fett, pizza, chips, cola.. Allt de där som jag kanske borde undvika. ALLRA helst eftersom jag drack just alkohol igår. Men jag är sugen, som FAN… O grinig också för den delen.. Jag försöker att inte fokusera så mycket på maten. MEN det är ju svårt när allt ska registreras. O om man inte registrerar har man ingen koll ju.

Från och med imorgon ska jag börja väga maten ordentligt. Jag har hittills måttat med ögat, för att bara få in rutinen. Men nu känner jag mig redo för att ta de ytterligare till en nivå :) Imorgon är det vägar dag också. Vi får väl se om allt ”slit” lönat sig…

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Bättre nästan rätt, än helt fel

Jag är nöjd. Jag har varit ute i flera timmar idag. Det är skönt med frisk luft, och jag som verkligen HATAR när det är kallt, har börjat klä på mig ordentligt. Då blir det inte lika jobbigt att vara ute. Man känner sig liksom friskare på något vis. Svårt att förklara. Speciellt för en inneråtta som jag.. he he..

Jag känner mig mer motiverad idag igen. Speciellt nu när jag är färdig med ”motionen”. På 3 minuter när man går nedför trappan bränner man 14 kalorier. Bara DÄR kan man ju bränna mycket om man skiter i att ta hissen alltid. Nu behöver man ju inte gå till överdrift och vi flyttade ju trots allt lite pga att det var så mycket trappor att gå i. Men man kan ju välja gåalternativet ibland :)

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Istället för att lägga av

Istället för att lägga av, ser jag till att dra ner på ”tempot” lite. Alltså, jag ser ju mitt egna mönster. Första veckan har var jag ute varje dag och gick/var på gymmet. Och det är ju JUST det här som är problemet. Allt eller inget. Mycket eller lite. Det är så svårt att hitta en gråzon. Jag har det. I allt jag gör.
Antingen är jag bäst, eller inget alls. Jag har svårt att bara vara, och nöja mig med det. Vad konstigt är, är att jag oftast är ingenting. Det går bra. Men att vara ”bara” lite taggad, det går liksom inte. Det är alltså DET beteendet jag måste ändra på. Och ta mig ur, för att jag ska klara det här. Jag har kommit på det nu, innan det är försent.

Man får fuska, och det gjorde jag igår. Jag åt pizza o drack rödvin! Det var gott. Och värt det. Nu hade ju jag räknat på kalorierna innan, så jag överskred ”bara” med 50.Men det nollades ju i och med att jag gick en promenad.

Det får mig att tänka positivt, och alla andra dagar den här veckan har jag legat under kaloriintaget. Dem rekommenderar ioförsig inte att man ska ”spara” kalorier till helgen. Men det hade ju kunnat vara MYCKET värre än 50, speciellt i mitt ”tidigare” liv. Jag känner mig faktiskt fortfarande peppad. Även om jag kommit på mig själv, att jag var påväg att sluta…

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

stats